Jag vet inte riktigt hur jag ska börja !

Jag träffade min soulmate och den rätta via en community och först tyckte jag att han var super dryg , men sen när jag väl lärde honom bättre och bättre fall jag för honom . Först så hade vi lite problem i början och jag bad honom dra , men han gav inte upp han kämpade varje dag . Har aldrig hela mitt liv sett någon kämpa så mycket som han gjorde och tillslut så gav jag honom en till chans och de ångrar jag inte en sekund över att jag gjorde .

Vi hade bestämt att jag skulle åka ner till honom den 2:a Januari , men den 1:a januari fick jag ett telefonsamtal av hans mamma att polisen har hämtat honom och han är anhållen. Jag visste inte hur jag skulle göra för jag fick inga pengar tillbaka för biljetten som jag hade bokat så de var bara att ringa till en polare där nere och se om jag kunde bo hos honom och de fick jag som tur va. Han var verkligen min räddande ängel.Så den 2:a januari åkte jag ner som planerat och fick träffa hans mamma utan honom . Det var lite nervöst i början ja ni vet hur de är då man träffar sin pojkväns/flickväns föräldrar första gången och den här gången var jag ju själv hade ingen trygghet alls. Men jag och hon kom super bra överns vi skrattade och pratade och hade supertrevligt och hon har verkligen varit ett underbart stöd för mig . Så fort jag är på väg och ge upp så har hon funnits där för att pusha upp mig till ytan igen och de känns bra de och jag är glad att hon gjorde de också annars hade jag förlorat den finaste människan på denna jord. Medans jag var där nere så fick jag inte träffa min pojkvän något, men hans advokat ringde lite då och då och hade lite söta hälsningar från honom så de kändes skönt att veta att han tänkte på mig . Det var lite jobbigt också då man åkte förbi arresten nästan hela tiden och att man visste att han satt där .Nu i efterhand har jag fått veta att han grät varje dag för han visste om att jag fanns i närheten. Det tog några veckor sen fick jag ett samtal av hans advokat där han berättade att min pojkvän ville ha min adress för nu har han blivit förflyttad till häktet och får skriva brev. Då jag hade kommit hem från en lång och jobbig resa och skulle ta in posten och såg att man hade fått brev av honom var de som alla beskymmer i hela världen försvann och jag sken upp som en sol. Jag minns att han var orolig att jag skulle skita i honom och inte orka med allt och att an förklarade hur mycket han älskade mig och så . Det var så underbart att läsa och jag började gråta. Jag grät inte för jag var ledsen utan för lycka att jag äntligen fick höra av honom . Vi höll på att skriva brev till varandra hur ofta som helst och vi skriver brev än och de finns inge finare än att få handskrivna brev av sin pojkvän. I påskas så fick jag ett påskort han hade gjort till mig också de var de gulligaste någon har gjort för mig. Efter några veckor så satt jag hemma hos en kompis och kollade på tv och de ringde , men jag kände inte igen numret . I vanliga fall så brukar jag inte svara men något gjorde så att jag svarade iaf och då fick jag höra " Hej bebbe" och jag bara skrek av lycka och nöp mig själv i armen för jag trodde att jag drömde. Det var verkligen hans röst jag fick höra ohh vi snackade i en halvtimma och de var helt underbart och jag var så jävla lycklig! Efter de så fick vi veckosamtal alltså att man fick ringa dit 2 dagar i veckan och snacka i 20 minuter , men de var ju bättre än ingenting.Men det bästa var i slutet av februari då jag fick träffa honom . Gud vad underbart de var att få vara i hans armar den lyckan går inte att beskriva och sen efter de snackade vi i telefon varje dag i flera timmar . Men pga lite tjafs så blir han förflyttad till en annan anstalt.Nu har de gått 1 vecka och 6 dagar och jag inte fått snacka med honom än . Och fick ett brev igår och fick veta anledningen . För de första har dom placerat honom fel så han ska bli förflyttad igen . Dom har tagit bort hans mediciner som han fick utskrivet för han mådde så psykist dåligt sen så får han inte ringa mig från den här anstalten han är på nu pga att jag har en IPtelefon. vad spelar de för jävla roll. Jag har ett vanligt telefonummer med riktnummer och allt! En vanlig telefon som är instoppad i ett telefonjack så jag fattar inte vad de är för skillnad. Och att han fick ringa från ena anstalen men inte på den andra . Jag har då nu ringt hans advokat och han skulle ringa upp mig då han hade tid så skulle vi se om vi kunde ordna de där på något sätt!

Detta var då och här under kommer det som hände och är nu

Allt löset sig han blev förflyttad till göteborg och jag bodde ett tag i Skåne hos hans familj för att vara nära sen hamnade han här uppe i Skellefteå på ett behandlingshem och bodde där någon månad.

Nu har vi en son , en hund och en lägenhet tillsammans och den 5 juni , 2010 ska vi gifta oss i Skellefteås Landskyrka.

Sen i mars firar han 3 år utan droger och jag är så stolt över honom!