Jag vaknade av att jag fick ingen luft. Började hyperventilera och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Nu sitter jag framför tvn och försöker koncentrera mig, men det är svårt jag känner hjärtklappning och försöker ta långa djupa andetag , men paniken stiger, Välkomen tillbaka min panikångest.
Jag orkar inte detta , vill inte ha det tillbaka, varför får jag tillbaka den, Vad är det som ligger i med omedvetande som oroar mig?
Jag är så trött , vill bara sova , men hur lätt är det då det känns som man ska dö.
Vill inte dö , vill leva , vill se min son växa upp.
Jag kommer att leva det är bara en panikångestattack, Jag kommer att leva det är bara en panikångestattack,Jag kommer att leva det är bara en panikångestattack,Jag kommer att leva det är bara en panikångestattack. Jag sitter här nu och tänker så hela tiden för att lugna ner mig själv.
Andreas satt för en stund sen och strykte mig på ryggen och talade lugnt med mig och det hjälpte lite , men nu är han på toa och nu känner jag andningensvårigheten kommer tillbaka , hjärtkappningarna blir snabbare.
MÅSTE ANDAS!
Ska be Andreas forsätta stryka min rygg . Har jag tur kanske jag får sova en stund till.

Detta är så jobbigt.