Gomorgon och förlåt.
Jag vet att jag inte skrev något igår eller gjorde ett videoinlägg iförgår fast jag hade lovat , men måndagen slutade med att jag fick åka till akuten och fick sitta där hela kvällen.

Då jag kommer till akuten får jag en chock , de har gjort om ..igången var inte alls där den var tidigare och sen när man kommer in ser det ut som en busscentral .
Mamma och jag sätter oss vid fönstret och jag sträcker mig och tar en kölapp (kölappsgrejen satt mitt emot).
86 stod det då vi kom in och jag hade 89.
Fast det bara var 3 personer före mig så tog det en timma innan jag fick träffa en sjuksköterska eller sjukskötare som det heter då det är manlig.
Medans jag väntar köper jag en dilocatoboll , gud så goda dom är.
När det äntligen var min tur får jag komma in i ett litet rum och sätta mig på en grå stol framför skrivbordet och berätta vad som har hänt.
Efter jag har berättat sätter han en klämma på mitt finger och sen kollar blodtrycket. Efter det så kollar han febern med en örotermometer , 37,4 hade jag.
Sen tar han fram en liten ficklampa och lyser i mina ögon , gud så irriterande.
Han släcker lampan och säger "Det vanligaste tecknet för hjärnblödning är pupillerna och oftast ett sent tecken innan det är riktigt allvarligt " sen blir han tyst "Den ena pupillen är större än den andra ..Vet du om alltid har varit så?"
Jag har ingen anning och tittar på mamma , men hon vet inte heller för det är ingen som har påpekat det förr.
Han lyser i mina ögon igen och säger "Man kan ha så men för säkerhetsskull skickar jag in dig till en läkare för en extra koll"
Jag går ut ur rummet och får sätta mig i väntrummet igen.
Tusen tankar snurrar runt i skallen på mig "tänk om jag har en hjärnblödning, tänk om jag dör och aldrig får se Andreas och Milian igen .Jag känner ju bara till folk som har dött av en hjärnblödning" Inombords gråter jag , gråter av rädsla.
Jag till och med kniper ihop händerna och ber till gud , något jag aldrig har gjort tidigare.
Vi får sitta riktigt länge i väntrummet vi hann både se kändisdjungeln, lokala nyheter och ett program som var ungefär som lyxfällan fast på engelska. Jag sitter och försöker koncentrera mig , men det går bara inte .
Mamma sitter brevid och löser korsord och säger att jag ska lugna ner mig.
Efter ett bra dag ser jag en dörr öppnas och hör en röst säga "Annliz stenlund"
Äntligen min tur , men jag blir bara visad till ett litet rum där vi får sitta och vänta igen .
Efter en timma kommer en liten mullig, kort och glad kvinnlig läkare in och jag får berätta vad som har hänt .
Sen lyser hon i mina ögon med olika lampor  efter det så kollar hon mina reflexer och känsel sen så får jag hoppa ner på golvet och göra massa övningar bland annat blunda och peka på näsan.
Sen började hon massera mitt huvud på olika ställen , gud så skönt gratis massage hehe.
Sen får jag sätta mig igen och hon säger att det är bara en vanlig hjärnskakning .
Tack gode gud för det , vilken lättnad. All orolighet försvann bara , puff.
Jag fick citodon och sen fara hem , skönt att få åka hem för jag höll på att sakna ihjäl mig efter Milian.

NU så är det bara vila som gäller och det känns redan bättre. Kanske till och med ska testa och gå till lekparken idag med Emma och Charlie